Arbetsmiljöbrott – byggarbetsplatser och farliga arbeten

Den 18 januari 2022 meddelade Kristianstads tingsrätt en dom där två bolag riskerade företagsbot och fyra personer var åtalade för arbetsmiljöbrott. Bakgrunden var en sprängningsolycka som inträffade inom en bergtäktverksamhet under 2015. Efter en sprängning kvarblev odetonerad dynamit som en grävmaskinist, av olyckshändelse, utlöste. Explosionen slungade ett ca 300 kg tungt stenblock vilket träffade grävmaskinisten, som avled. Målet är ett oerhört omfattande sådant, som aktualiserade ett antal frågor, där vissa sammanfattas nedan.

Även om målet rörde just bergtäkt så är domstolens slutsatser relevanta för bygg och anläggning samt alla branscher där fysiskt farliga moment förekommer.

Rättskällor och ansvar

Arbetsmiljörätten regelras genom ett antal olika källor, huvudsakligen arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och ett antal föreskrifter från Arbetsmiljöverket. Byggverksamhet och verksamhet som är notoriskt farlig, tex sprängningsverksamhet, är oerhört detaljreglerad. Den som har arbetsmiljöansvaret ska ha utbildning och kompetens som står i paritet med riskerna. Om arbetsmiljöansvaret inte delegeras till någon som uppenbart är lämpad för det ansvaret, utifrån utbildning och erfarenhet, är det normalt VD som ansvarar för arbetsmiljön och som riskerar straffrättsliga konsekvenser vid en olycka.

Utveckling inom arbetsmiljö

Av arbetsmiljölagen 2 kap. 1 § framgår att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. När det handlar om verksamheter som är detaljreglerade genom Arbetsmiljöverkets föreskrifter så skulle man kunna tro att det räcker att förhålla sin verksamhet till den regleringen om man vill undvika konsekvenser som personligt straffansvar och företagsbot. Så är det inte! Arbetsmiljöregleringen fastställer en lägstanivå där det blir enkelt att fastställa vårdslöshet om en olycka inträffar vid en verksamhet där nämnda lägstanivå inte nås. De som verkar inom en specifik bransch förväntas dock hålla sig ajour med den sociala och tekniska utvecklingen (som framgår av det kursiverade paragrafstycket ovan) inom sin specifika bransch. Rådet till den som har ett arbetsmiljöansvar är därför att hålla örat till marken när det gäller utvecklingen inom branschspecifik skyddsutrustning och annat som är relevant för att säkerställa en god arbetsmiljö.

Straffbar oaktsamhet

Av tidigare domstolspraxis har det fastställts att den straffbara nivån ska ställas relativt högt. Människor är inte maskiner, vi begår misstag i vår yrkesutövning och alla sådana ska inte vara straffbara. Ett antal parametrar aktualiseras när ”straffbarhetsbedömningen” görs, bla den oaktsamma personens erfarenhet och om den olyckliga följden kunde förväntas.

I det aktuella fallet, dvs sprängningsolyckan, var två av de tilltalade personerna åtalade för arbetsmiljöbrott av normalgraden medan de två andra var åtalade för grovt arbetsmiljöbrott. För att man ska dömas för grovt arbetsmiljöbrott krävs att de åtalade ”i ett sammanhang där det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet har gjort sig skyldiga till en försummelse av allvarligt slag”. När det gäller mycket farliga verksamheter, tex där explosiva varor hanteras, krävs normalt både särskild uppmärksamhet och skicklighet vid olika moment inom verksamheten.

De åtalade

I det aktuella fallet var VD, produktionschef och platschefen åtalade eftersom åklagaren menade att de inte hade gjort allt de hade kunnat för att säkerställa arbetsmiljön och förebygga den olycka som inträffade.

Domstolen uteslöt VD:s ansvar på grund av att denna hade delegerat arbetsmiljöansvaret till produktionschefen, vilket tingsrätten fann hade skett av rimlig anledning och på tydligt vis. Produktionschefen menade i sin tur att han hade delegerat arbetsmiljöansvaret till platschefen. Denna senare delegation var dock mycket mindre tydlig än den mellan VD och produktionschefen, varför rätten fann att det övergripande arbetsmiljöansvaret fortfarande åvilade produktionschefen. Däremot så ansågs produktionschefen inte vara ansvarig för det praktiska arbetet på platsen, alltså för det som platschefen ansvarade för. Att ansvaret är uppdelat på detta vis är vanligt, tex att en person har ansvaret för att det finns fullgod skyddsutrustning på arbetsplatsen och en annan har ansvaret för att arbetstagarna faktiskt använder skyddsutrustningen.

Åklagaren menade att två företag skulle betala företagsbot, dels bolaget som i huvudsak hanterade bergtäkten (hädanefter ”huvudentreprenören”) och dels en underentreprenör. Det rätten kom fram till i detta sammanhang är i hög grad, på ett generellt plan, aktuellt för verksamheter där det är normalt förekommande med underentreprenörer – tex byggverksamhet. Grävmaskinisten som omkom var anlitad av underentreprenören, som hade ett relativt fritt uppdragsförhållande till huvudentreprenören. Detta är relevant eftersom det framgår av förarbeten till arbetsmiljölagen att vissa uppdragstagare ska betraktas mer som arbetstagare hos huvudentreprenören, dessa mindre fria uppdragstagare kallas för ”beroende uppdragstagare”. I detta fall fann rätten att huvudentreprenören inte hade något särskilt långtgående arbetsmiljöansvar för sin underentreprenör och på den grunden kunde produktionschefen, som arbetade för huvudentreprenören, inte hållas ansvarig för eventuella arbetsmiljöbrister hos underentreprenören.

Rätten tog även ställning till huvudentreprenörens övergripande ansvar för underentreprenörer (samordningsansvar) respektive skyldigheten att kommunicera med de inhyrda aktörerna på arbetsplatsen om bla verksamhetens risker (samrådsskyldighet). Huvudentreprenören ansågs även här ha fullgjort sina skyldigheter.

Den tredje personen som åtalades var företrädaren för underentreprenören som, vid en relativt summarisk bedömning, frikändes eftersom han tycktes seriös i sin arbetsmiljöroll och eftersom inga skadliga olyckor hade inträffat under de senaste 20 åren.

Platschefen, tillika sprängbas, var den enda personen som fälldes för brottet. Anledningen var eftersom sprängbasen ansågs ha varit oaktsam när han, tillräckligt noggrant, försäkrade sig om att det inte låg kvar odetonerade pjäser på den plats som grävmaskinisten senare skulle verka inom.

Alternativa verkligheter

En del i den normala prövningen i mål som handlar om arbetsmiljöbrott är en som handlar om vad som hade hänt om ansvarig för arbetsmiljön hade förhållit sig strikt till tillämpliga rättskällor, enligt ovan. I detta fall så menade åklagaren att det fanns tillgång till en mer tålig ”12 millimeters polykarbonatruta”, dvs ett bättre skyddsglas, för grävmaskinen som den olycksdrabbade framförde. Frågan är alltså om olyckan hade kunnat undvikas om nämnda skyddsglas hade applicerats. Huruvida ett bättre skyddsglas hade lett till en annan utgång är någonting som åklagaren har bevisbördan för. I fallet ifråga underkändes åklagarens bevisning av två olika anledningar. Dels eftersom det inte ansågs visat att skyddsglaset var etablerat på marknaden vid tillfället och dels eftersom det inte var ”i hög grad sannolikt” att grävmaskinisten hade överlevt om det starkare skyddsglaset hade varit applicerat, dvs i förhållande till den ofantliga kraftutväxling som en 300 kg sprängsten står för. På grund av det som framkommer i detta stycke frikändes produktionschefen.

Företagsbot

Sedan denna olycka inträffade har en ny reglering om förhöjd företagsbot införts, men eftersom den inte var gällande vid tillfället kunde den inte bli aktuell. Vid tillfället för brottet kunde det därför bara bli aktuellt med en nivå av företagsbot mellan 5000 kr och tio miljoner kr.

Tingsrätten menar att en rimlig företagsbot, vid en olycka som den inträffade, uppgår till 1,5 mkr. Den enda person som fälldes, dvs platschefen tillika sprängbasen, ansågs dock ha en sådan ställning inom huvudentreprenörens bolag att bolaget inte kunde styra över den anställdes agerande, eftersom en sprängbas utifrån arbetets natur måste ha ett mycket självständigt mandat. Dessutom så hade det gått mycket lång tid mellan olyckan till den fällande domen. På grund av detta eftergavs företagsboten helt.

Underentreprenören behövde inte betala företagsbot av samma anledning som dess företrädare, se ”de åtalade” ovan, dvs eftersom bolaget inte ansågs ha gjort något särskilt fel i arbetsmiljöhänseende.

Straff

Det normala straffet vid arbetsmiljöbrott som har lett till annans död, oavsett om det är brott av normalgraden eller grovt brott, är villkorlig dom och dagsböter. Antalet dagsböter beror främst på hur klandervärt domstolen anser att den dömdes beteende har varit och nivån av varje dagsbot beror på den dömdes lön. Eftersom personer som döms för arbetsmiljöbrott tenderar att ha ganska höga löner landar totalsumman av dagsböterna, vid vållande till annans död, ofta kring 50 000 kr +/- 20 000 kr.

Advokat

En försvarsadvokat ska enligt vår yrkesbeskrivning: ”med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens rätta belysning”. Detta innebär i praktiken att advokaten ska göra allt i sin makt för att visa att den misstänktes uppfattning om situationen som har uppstått faktiskt stämmer. Advokaten utreder händelsen och rättsläget i förhållande till den särskilda händelsen. Advokaten kan även vid behov söka upp expertvittnen som kan uttala sig om särskilt komplicerade frågor.

De fåtal advokater som arbetar inom området arbetsmiljöbrott är normalt sådana som arbetar med brottmål och arbetsrätt. Ejder Advokatbyrå erbjuder sådan kompetens. Vid misstanke om arbetsmiljöbrott är ni välkomna att meddela polisen om att ni önskar en försvarare från Ejder Advokatbyrå. Vi erbjuder även privat försvar, dvs där den misstänkte står för kostnaderna själv. Har ni frågor om detta är ni välkomna att höra av er till oss!