Det är fel på min bostadsrätt! Får jag ersättning då?
Om man har köpt någonting som inte motsvarar förväntningar kan det vara frestande att hävda sin rätt, men gentemot vem? Fastighetsrätten regleras i stor utsträckning i jordabalken.
Vad är en bostadsrätt?
En bostadsrätt är i lagens ögon lös egendom. Detta innebär att köplagen tillämpas, och med det köplagens regler om fel i varan. Bostadsrätten ska alltså rent generellt vara på det sättet som man anta att den ska vara på, men den ska även svara mot säljarens beskrivning av objektet.
Hur ska den vara då?
En bostadsrätt kan vara felaktig på många sätt. Ibland genom att den har beskrivits på ett sätt nästan verkar bedrägligt. Ibland på grund av att det inte finns någon klar standard för vissa begrepp eller att standarden kräver viss bedömning, till exempel när det gäller boyta/biyta.
Vad vinner jag på att ha rätt?
Jurister får ofta frågan om vad som ”är rätt?” i ett visst fall. En klyscha inom juridiken är att ”det inte spelar roll vem som har rätt, utan vem som kan få rätt”. Detta kan verka som hårklyverier, men ofta är det antagligen mer produktivt att fråga sig hur kan jag få rätt, eller vad jag nu vill ha – låt säga ersättning på grund av fel i bostadsrätt.
Lika fel behandlas inte lika
En del av frågan om hur jag kan få rätt, speciellt om det gäller ersättning, är från vem jag kan få rätt/ersättning! När jag till exempel låter bli att betala en faktura, för att jag bedömer att varan jag har fått är undermålig eller bara inte vad jag har beställt, kommer säljaren eller ett finansbolag att kontrollera min kreditvärdighet. Detta gör dom för att utvärdera om det är värt att kräva mig på pengar. Det vill säga fordringsägaren kanske bedömer att jag bör betala men att jag inte har någon betalningsförmåga, och därför tar dom inte ärendet till inkasso.
Vem är betalningsmotiverad?
Men låt säga att motparten inte är konkursmässig. Räcker det då att lägga fram vad som är gällande rätt och därigenom få ut ersättning? Ofta inte. Ofta kommer betalningen först när någon känner sig tvungen att betala, till exempel om hen får besked om att en stämningsansökan har ingetts. Det kan också vara så att en försäkring kan tas i anspråk efter en affärsmässig bedömning, eller att finansbolaget bedömer att jag är en bråkig typ och att fordrans värde i förhållande till min bråkighet gör att det är processekonomiskt osunt att bussa bolagets jurister på mig.
Mitt fel? Men han då?!
Säljaren är dock, förutom i första led, ofta en privatperson. Hen kan ha någon typ av försäkring, till exempel en ”dolda fel-försäkring”. Kruxet vid en affär som har gått snett, där många parter är inblandade, är att de tenderar att skylla på varandra. Så är även fallet med försäkringsbolag. Om säljaren är försäkrad och mäklaren är försäkrad, så kan och kommer deras respektive försäkringsbolag att hänvisa till den andres försäkring.
Vid tvivel: framställ krav!
Men utan att gå händelserna i förväg så kan det vara en idé att se över vilka försäkringar som fanns vid köpet och om något villkor klockrent aktualiserar ersättning från någon av dem. Om det inte finns någon försäkring kan det vara klokt att hålla i åtanke att säljaren, vilken som sagt sannolikt är en privatperson, sällan om någonsin har varit involverad i en domstolsprocess. Detta gör att det kan öka chanserna att nå en överenskommelse ”i godo” dramatiskt genom att ge in en stämningsansökan.
Jag säger inte att detta ska göras okynnesmässigt, det vill säga att ansöka om stämning så fort någon stöter in i en på gatan! Men att man ska ta tillvara de resurser som samhället har ställt till ens förfogande för att nå ett rättvist resultat.
