Vad krävs för att dömas för ett brott?

Vissa brott, enligt brottsbalken och annan specialstrafflag, kan man dömas för genom att ha handlat vårdslöst – alltså handlat utan hänsyn till sin omgivning eller sina medmänniskor. Vållande till kroppsskada är ett exempel på brott som man kan dömas för utan att man hade någon särskild avsikt att skada personen som blev skadad. Denna typ av brott är dock få och då framgår det särskilt att brottet kan begås genom vårdslöshet, som är synonymt med vållande och oaktsamhet.

Detta inlägg handlar om det som brukar beskrivas som den nedre delen av kriminaliserat beteende i förhållande till alla andra brott än de där enbart vårdslöshet krävs, alltså att man precis är över gränsen för när man kan dömas för brott. Numera kallas denna nedre ribba för likgiltighetsuppsåt.

Den som ska dömas för ett brott måste generellt uppfylla två olika sidor av myntet som är ett visst brott består av. Ta brottet misshandel som exempel, där den brottsliga gärningen beskrivs som ”den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel”. Detta kallas för den objektiva sidan av brottet, alltså det som har ägt rum i den yttre världen. Även om det inte framgår explicit av lagrummet (alltså paragrafen i brottsbalken som hanterar brottet misshandel) så finns det en ytterligare del som måste vara uppfyllt för att någon ska dömas för brottet. Denna andra del kallas för den subjektiva delen, eller på juristspråk ”uppsåt”, alltså det som har ägt rum i gärningspersonens sinne. Uppsåt betyder medvetet handlande. I de allra flesta fallen måste man alltså vilja begå brottet ifråga för att faktiskt kunna dömas för brottet.

Anledningen till att brott normalt kräver uppsåt är så att man ska kunna skilja kriminaliserat beteende från rena olyckor. Ta som exempel en person med en sjukdom som orsakar muskelryckningar i personens armar. Om en sådan muskelryckning leder till att någon blir träffad i ansiktet av den sjukdomsdrabbades arm, så kan personen med muskelsjukdomen inte dömas för misshandel.

När man arbetar med brott i näringsverksamhet kommer man ofta i kontakt med den nedre delen av uppsåt, alltså likgiltighetsuppsåt. Detta uttrycks ofta ungefär på följande vis

  1. Först måste det konstateras att gärningspersonen var medvetet oaktsam, dvs. insåg att effekten kunde inträda eller att gärningsomständigheten kunde föreligga.
  2. I ett andra led ska det prövas om gärningspersonen var likgiltig inför förverkligandet av det brottsliga handlandet.

Den kursiverade texten ovan är juristspråk för att gärningspersonen

  1. har en normal uppfattning om risken i situationen, dvs är normalt intelligent eller kompetent i förhållande till situationen, och
  2. inte brydde sig om skadan hen kunde orsaka. När det gäller denna punkt så brukar men se till markörer vid brottstillfället, alltså bevis. Som exempel på bevisning kan nämnas om gärningspersonen var upprörd eller hade ett egenintresse av att brottet ägde rum.

Det är såklart främst av egenintresse som många brott i näringsverksamhet begås, ofta för att någon vill berika sig själv. Så det generella rådet, nu som alltid är: tänk efter före och var inte kortsiktig. Den som ska lyckas måste normalt göra så på längre sikt.

För den som inte arbetar med brottmål så kan det kanske verka som att distinktionen mellan olika typer av uppsåt mest görs som en slags lek med ord, av jurister för jurister. Så är det dock inte. Att etablera huruvida en person har handlat likgiltigt eller med en mer direkt avsikt att tex skada någon kan få effekter för ett eventuellt straff, där personen som ”bara” har handlat likgiltigt normalt får ett mildare straff. Anledningen till det mildare straffet är eftersom det inte anses lika klandervärt att ha handlat likgiltigt som när en gärningsperson aktivt har velat orsaka skada.

Har ni frågor om detta eller har hamnat i en situation där ni kan behöva stöd från en brottmålsadvokat är ni välkommen att kontakta oss på Ejder Advokatbyrå.

Advokat

Vid Ejder Advokatbyrå arbetar försvarsadvokater som är specialiserade inom brottmål. Vi åtar oss uppdrag både som offentlig försvarare och som privat försvarare. Vid misstanke om brott är du välkommen att höra av dig till oss. Vi åtar oss uppdrag över hela landet och har kontor i Stockholm, Nyköping, Göteborg, Alingsås, Halmstad, Vänersborg och Uddevalla. Vid frågor kan ni ringa vår växel, på 031-38 38 200, eller skicka in ett formulär nedan.